Och varför då? Jag som trodde jag skulle sitta här ett antal kvällar och föra en monolog med övriga världen. Men så blir det inte. Tyvärr tyvärr.
För stackars Mats har skadat sig idag, så pass att de måste åka hem.
Hela korsbandet är av, stor blödning i knät. Kräver total stillhet och kontakt med KS så fort som möjligt.
Så imorgon bitti åker de hem.
(Att de åker hem är inte helt fel, Sabina har feber, lite svårt att andas, hostar hela tiden. Synd bara att det måste ske på detta sätt.)
Ja, just nu är det synd om hela familjen, inget blev som de önskade sig, sjuka, skadade och barnen har inte hunnit åka så mkt.
Jag skickar många kramar till dom att ha under vägen hem och (tänker hela tiden- kör försiktigt)
Hejdå alla snälla bloggare som kommenterade det jag skrev....
9 kommentarer:
Föööök va tråkigt.....
Nämen vad har denna otursförföljde familj gjort för att bli drabbad av allt otyg i välden (nästan) egentligen? Kör försiktigt.
Mycket trevlig läsning det som ändå blev dessa dagar. hoppas att få se mer av det.
Oj oj oj!
Stackars stackars familjen.
Tack för gästbloggandet, otroligt roligt att läsa. Det där med "full" känner jag igen! Stackars er mammor.
Sabina, jag håller tummarna för er att allt gick bra på bilresan och att ni verkligen slipper allt strul nu.
Stora bamsekramar till mammsen och dig
Men jösses!!!! Vad är detta??? Hur är det egentligen möjligt att ha sån otur. Nu kan det liksom bara vända och bli bättre, eller? Massor av kramar till er!
Nu får det väl räcka med elände. Hoppas resan hem gått bra. Nu är det bara för er att ta hand om er så ni blir friska och hela./Kram Anette
Nu ska jag skicka alla mina varma goda tankar till dig Sabina, nu måste det vända.
Tack Sabinas mamma för trevligt bloggande.
Kram
Ja, oturen har varit maximal de sista veckorna för hela familjen. Men som sagt, det kan bara bli bättre nu får vi hoppas.
Tack alla snälla "bloggare" för trevliga, rara, varma kommentarer. Jag blir lite rörd.
Och kanske, kanske vågar jag komma igen.
Så tack.
Och stora kramen från mig.
nu lämnar jag med varm hand över till kära dottern.
Tack ska du ha för dom kramarna och ja jag körde försiktigt, men shit man blir trött av att köra så långt. Hur sjutton orkade du köra hela vägen från Danmark???
Tack oxå snälla du för att du har bloggat åt mig, det var sååå snällt och JA du kommer SÅ att få blogga igen här, absolut.
Även stort TACK till alla bloggisar för att ni peppat mamsen att skriva och för all omtanke för mig och la familja.
Kramar//S
Honey, sååå skönt att du är hemma igen även om jag verkligen hade önskat att ni hade fått en trevlig vecka,
Jag vet inte heller hur jag orkade, det var 90 mil. Hade lite problem med benen där ett tag men allt går ju.
Du, jag kan hålla mig till att skriva lite kommentarer här då och då,det äär ju hårt jobb där det med att vara bloggare. Svårt att hinna ngt annat.....Men lite kul var det ju förstås. Ffa när man fick kommentarer. Så jag kan "vicka" igen om det skulle behövas.
*ger dig lite uppmuntrande pussar*
Skicka en kommentar