Måste bara berätta en sak till för snart är det slut på att vara gästbloggare för min del. Återkommer om det.
I vilket fall. Sabina har spelat handboll sen hon var 7 år. Var jätteduktig, spelade i elitserien under en period.(tror det var så men nu kanske jag är lite partisk....I vilket fall så borde hon ha gjort det.)
Nåväl, ni vet hur känsligt det är när man är i tonåren, springandes på plan, man tycker allt syns, det hoppar, man är svettig etc. Och man är inne i matchen, man bara måste vinna.
Och vad händer? Mitt på plan. Det mest pinsamma som kan hända förstås.
Byxorna/shortsen sprack. Hela sömmen i bak, uppifrån linning och ner. En STOR glipa.
Fattar ni fasan? Det förskräckliga, som bara inte får hända?
Men vad gör hon? Springer hon från plan, illröd, tänker sig aldrig mer gå ut på en plan? "Dödligt" gererad.
Nej, hon går lugnt ut från plan med en tröja över baken. Sätter på sig träningsbyxorna, springer hem till kusinen, lånar ett par shorts av honom (helt fel färg men vem bryr sig), springer tillbaka, ut på plan igen och sätter väl totalt 10 -11 bollar i denna match.
Det ni, det är handboll forever......
Och det ni - är min dotter.....
5 kommentarer:
Mmm va som helst för en match! thats the spirit!:)
Envis? Sabina? Nä, inte då! ;-)
Vá, den har jag aldrig hört! Hm, varför har hon uteslutit den härliga berättelsen???
Måste fråga...:)
Simon, Cicci och Vera
har hon missat att berätta denna???
Som sagt, thats the spirit of handbollsfan... (envisa sådana)
Heheheheheehee..
Jag har faktiskt varit riktigt duktig en gång i handboll och nej mams, du var inte ute och cyklade, jag har spelat på Elitnivå=)
11 mål var det den matchen...Minns det som igår=)
Skicka en kommentar