8 timmar på akuten

Varning för otäcka bilder!

När telefonen ringer 11.41 å det står ....skolan på displayen får jag alltid lite ont i magen. Man har ju fått några samtal genom åren då min Älskade Viktor varit riktigt dålig, sånt ligger liksom kvar.

Nu för tiden är det ju oftast inget allvarligt utan mest att läraren vill ge mig info om något.

Dock var fallet annorlunda igår.

Fröken var riktigt lugn då hon ringde, så av någon anledning så kände jag mig inte orolig trots att hon sa att min kille ramlat å slagit sig under skoltid.

Den oron kom dock som ett slag i magen när jag såg honom. Tårarna brände under ögonlocket. Funderade en stund på varför dom inte ringt en ambulans..

Om jag hade tvekat innan så var det ingen snack om saken då jag såg honom, han behövde komma till ett sjukhus, med en gång.

In i bilen å mot Närakuten på Löwenströmska sjukhuset. Hade i tankarna att dom antagligen skulle skicka oss vidare, men kände att jag ville att någon skulle titta på honom med en gång.

Inne på Löwets Närakut.
Man förstår att det inte ser bra ut när sköterskorna tar bort lappen på ögat å blir bleka.

Har precis fått besked om att Närakutens Röntgenaparat är på reperation å att vi inte kan få någon hjälp här, måste vidare mot KS.

Mamma/Mormor mötte upp oss på McD i Väsby för att ta med Albin hem igen, dessutom behövde ju han mat.

Jag åker vidare mot Ks, ringer M som åker direkt från jobbet å möter upp oss där.

Har kommit in på AstridLindgrensbarnsjukhus å väntar på röntgen.

Dom ville röntga för att se att han inte hade någon fraktur el spricka i ansiktet. Han hade ju så otroligt ont. Allt gick väldigt snabbt fram till själva röntgen men sen tog det stop, vi väntade minst ett par timmar på att få svaret. Kanske gjorde dom det medvetet för att dom ville ha honom under uppsikt, el så tar det bara så lång tid.

Till slut får vi besked om att inget är trasigt. Dock har han ett sår precis mm från ögat som inte slutar blöda.

Vi fortsätter vänta på svar om hur vi ska gå vidare, antingen så ska Viktor bli ihopsydd här på AstridLindgrensbarnsjukhus el så ska vi åka vidare till St Erikssjukhus där dom har ögonspecialister...

Beslutet blir att vi får åka hem över natten och sen får vi en remiss till St Eriks till dagen efter (alltså idag), för att få såret ihopsytt.

Här har dom tvättat å tejpat ihop honom, det ser rätt så ok ut för tillfället, dock när vi är hemma igen så har ögat blödigt en hel del å hela Viktors kind är randig av blod.

Väl hemma kan V äntligen få något att äta, frustrationen blir dock stor då han inser att han inte kan tugga då det gör så fruktansvärt ont, mammasälskadehjärta.
Jag känner oxå att jag blir galen då ögat bara rinner hela tiden av blod. Hur kan dom skicka hem oss så??

Nu är pappan å sötaste på väg till St Erikssjukhuset för att sy ihop såret. Sötaste är väldigt nervös, för att inte tala om mamman som är nära ett psykbryt. Vädret är galet dåligt å Vs öga blöder fortfarande.

Viktor har varit OTROLIGT modig å duktig hela tiden. Han har haft fruktansvärt tur i oturen då han lika gärna hade kunnat förlorat ett öga, det var riktigt riktigt nära.

Mamman känner att hon skulle behöva lätta på trycket lite å gråta en skvätt av oro och lättnad då hon inte under några omständigheter fick göra det igår.
Viktor blev mest orolig för att han gjorde mig ledsen så det var bara att bita ihop. Men nu är det väl okej att släppa lite...

Såatte mina tankar är hos min storafinaälskadekille nu, det gör inte ont att sy, jag lovar, du får bedövning. Mamma älskar dig mest i världen ♥.

Uppdatering: Blev inget sytt, gjorde för ont på honom när dom började tvätta, han behöver isf sövas. Tillbaka om tre dagar för koll.