12 oktober, 2009

Nära döden upplevelse

Idag var det nära, riktigt nära.
Idag såg jag vad en mobiltelefon kan få en människa att vara någon helt annanstans.
Idag var det nära, riktigt nära.

Jag är glad att jag lever.

18 kommentarer:

Camilla sa...

Usch!
Vad hände egentligen??!!
Man ska vara glad varje dag för att man lever men vissa dagar helt klart lite extra.
stor KRAAAAAAAAAAAAAAAAM

♥ Pernill@ sa...

Åh fyyyy....
Ibland har man en snabla tur

Johanna sa...

Jag säger bara handsfree och att messa i bilen när man kör är absolut NO, NO . En sekunds tappat fokus kan bli ödestigert. Ser folk prata i sina mobiler på E4:an och de har absolut INGEN koll. Det är ju inte klokt. Hoppas allt är ok med dig! Kram

hemma hos lilla mej sa...

Åh ffyyy.vad otäckt.Jag gillar inte prata i min mobil när jag kör bil.Vi har en fastmonterad i våran bil och den gillar jag att prata i.Hoppas att ingenting hände dej.Ha en skön kväll vännen kramizar ~~~~RITA~~~~.

Sue sa...

Usch då!
Vad hände!?

Tur att du mår bra!

KRAAAAAAM!

Anonym sa...

Det var väl en jävla tur att inget hände!!!


Kramar Kicki

CiCCi sa...

Huga. Är så glad att inget hände den här gången. Ta hand om dig darling. (har du fått mitt mejl?)
Krmais

Mamma C sa...

Men fy vad otäkt det här lät, verkligen tur att inget hände.
Kram Mamma C

Anonym sa...

Låter inte bra, mobilen bra men inte i trafiken. Tur det gick bra./Anette

Sandra sa...

Fy så läbbigt.. Tur att det gick bra!

*kram*

Malde sa...

Skönt att du lever!

Kramar i massor!

Sabina sa...

Alla:

Jag, elev och praktikant som satt i baksätet, var inne i en cirkulation, en stor en så vi körde kanske 35-40. Från motorvägen på en avfart kommer en kvinna i rasandefart, säkert 60-80 km/h fram mot samma cirkulation.
I en cirkulation har MAN företräde, ALLA som skall in i den skall således vänta om det är någon där. Tanten pratade i mobilen och hade ingen som helst koll på oss. När jag såg henne tänkte jag ändå att hon måste ju SE oss, hur kan hon missa. NÄR jag tvärnitar våran bil OCH tutar på henne DÅ först tittar hon upp och tokbromsar. Då var vi nästan mittframför henne.
Det ända hon gör är att börja skratta. Elev chockad, praktikant chockad, JAG skakig. Hade hon kört in i oss hade jag defentivt inte funnits idag, ev hade alla i bilen gått vägen till himlen för det hade blivit en riktig praktsmäll. Då man dessutom är ganska oskyddad vid dörrarna så, jaa....

Läskigt var det och jag kände stor tacksamhet att vi inte smällde, för så här nära har jag nog ALDRIG varit.

Kram å tack för alla kommentarer.

Malde sa...

Jag hoppas verkligen att hon skrattade av chocken (det är i alla fall inte ovanligt...). Hade jag varit hon hade jag knappt kunnat köra bilen därifrån, så skakig hade jag blivit.

Jag har inte råkat ut för något sånt. Däremot har jag sett diverse sysselsättningar i bilkö. T ex rakning, frukost, sminkning, läsning av morgontidning, kartkoll (stooor papperskarta)...

Kramar!

UllaMona sa...

Huvvaligen jag ryser...tack gode gud att det inte small.
Kraaam

Fresia sa...

Men vad säger du?
Och inte har du sagt det till mamma fastän vi både setts och pratas vid!! Vad menas???
*sårad*

Hanna sa...

Man borde verkligen inte få prata i mobilen när man kör, folk gör så helidiotiska saker då!

Skönt att allt gick bra iaf!

Tankevågor sa...

Usch så läskigt!! Där hade ni nog änglavakt! Så skönt att det gick bra!
Varm kram

Sabina sa...

Malde:

Helt galet att folk leker med livet så där, jag tror oxå att hon blev chockad, men det kändes så fel att hon skrattade.
Kramkram

UllaMona:

Mmm verkligen, shit va nära det var.
Kramar.

Mamma:

Vill ju inte oroa dig mer än vad du gör ju, tänkte att har jag tur läser du inte just det här inlägget och se så rätt jag har, första snön å du höll dig till kl 08.00 innan du ringde mig och sa kör nu försiktigt;)
Kärlek*

Hanna;

Nä verkligen inte, man blir så trött.
Sucka.
Kraaaaaaaaaaama

londongil:

Det hade vi nog säkert för hua så nära det var.
Kramkramkram