Hade tänkt börja detta inlägg med att mina älskade barn har blivit så stora, V var kvar ensam hemma för första gången när jag gick och mötte A & A gick hem själv från skolan för första gången idag, förstå vad stora mina Kidz har blivit, jag kände mig SÅ stolt.
Tills nu, visst jag är fortfarande stolt över att det gick så bra. MEN nu har A varit hemma i 5 min. 5 min och dom bråkar redan.
Det var ett j...a tjafs i morse för att A inte ville gå till Fritids eftersom V skulle vara hemma. Jag kände att V behövde lugn å ro eftersom han är så vansinigt förkyld, A lyckas övertala mig om att han kan komma hem tidigt eftersom han lovar att absolut inte bråka med V.
5 minuter....det var allt det tog. INTE bara A:s fel så klart men det var ändå han som började. Jag blir såååå trött, ska detta tjafsande, bråkande, skrikande, retandet aldrig gå över??!?!!?
*STOR SUCK*
7 kommentarer:
Känner igen detta med lovandet.
Varför ska det alltid bråkas och tjafsas?
Det är inte lätt!!!!!
Kram
Ta dem i örat och sätt dem i karantän i varsitt rum utan middag...
Nej, nu tog jag i :-)
Du får öva på "blicken". Min mamma hade en viss blick och när hon fick den då höll man helt enkelt tyst om man var smart :-)
Rosvik:
MEN att dom orkar, jag förstår inte, nä det är verkligen inte lätt.
Kram
Emm:
Hehehehe tänk om man kunde det=) Nä då.
Ja jag får öva på det då, the blick=)
Nickar igenstämmande, även här är det ofta bråk. Suck... Har inga tips att ge heller.
Molly:
Läser din kommentar å suckar med dig, vad ska man göra?!?!
Det finns få saker i denna värld som kan göra en så tokförbannad som när ungarna bråkar. Jag ser fan rött emellanåt.
Höjden är när de blandar in en annan i kriget och det slutar med att de två plötsligt är på samma sida och båda är arga på mig!
How the hell did THAT happened, liksom!?
Myra:
Men eller hur, det slutar ju alltid med att man själv är boven, den dumma dumma mamman som är orättvis el what ever liksom...
Suck.
Har precis hämtat den mindre av dom båda och skall nu få se om det går bättre idag...
Skicka en kommentar