Efter mycket om och men så har jag bestämt mig för att barnen ska få se "Bröderna Lejonhjärta"
Joråsörrösåatte.
Vi hann inte ens komma till Körsbärsdalen så grät jag. Toppen. Två killar med stora ögon tittar på sin mamma & undrar om dom oxå borde gråta..
Nä nu skall vi fortsätta titta på filmen, är bara nere och fyller på med popcorn.
See yha.
7 kommentarer:
jamen den är ju sååååå himla bra.
Jag är iofs lite rädd när draken låter och självklart för lite andra saker.
Gråter lite då och då!!!!!
Än är barnen för små. Tur, får ladda några år till.
Kram
Ja...den är verkligen sorglig! Tårarna sprutar..
Kramis.
Rosvik & Soffan:
Den var ÄR verkligen JÄTTE bra å JÄTTE sorglig, men FIN liksom.
Japp tårarna rann på flera ställen trots att man kan filmen utan å innan.
Kramar
För en Myra så räcker det med att höra musiken så ökar tårtillförseln. haha
En av de bästa filmerna jag vet. Jag fullkomligt älskar den!
Älskar den också. Och minns hur rädd jag var för Katla, när jag var liten och såg den på bio!
Jag kommer ihåg att den hjälpte mig att hantera min morfars död bättre när jag var liten. Tror hellre på Nangilima än på himlen, fortfarande.;-)
Myra:
Ja så är det näst intill för mig oxå, hade stora problem att titta på youyube videon.
Ja det är fantastisk.
Fröken Bokmal:
Men visst var hon läskig, jag varnade barnen innan hon kom, men med tanke på allt dom redan tittat på som Harry Potter så tyckte dom inte alls att Katla var läskigt, men hennes skrik är ju JÄTTE läskigt, det tycker jag fortfarande.
Önskar att det fanns ett Nangilima jag oxå.
M:
Ja jag med tror och hoppas på ett Nangilima jag med. Barnen frågade förstås direkt efter filmen om det fanns på riktigt?? Vad ska man svara??
Fint att det hjälpte dig hantera morfars död.
Skicka en kommentar