Back were I started

Dvs på KS. 

Skulle igår på återbesök och få resultatet av operationen. 

Just igår hade jag haft feber i en vecka exakt. Ätit Pc i fem dagar. Fortfarande värsta svamphuvudet. Dvs skvalp. Som att ngn lagt en tunn vattenballong uppe på huvudet, där vattnet åker dit du lutar huvudet. VÄRY OSKÖNT!!!!

Mina sjukhuskumpaner var med mig, dvs mamma och Mr G. 

Läkaren 40 min sen, så jag får tillbaka mina 350kr, tackar. Plus att jag får behålla stämpeln i högkostnadskortet. Kaaaattttttssscccchhhhiiiing.

Hur som helst. Väntade med spänning på beskedet, hade dock redan bestämt mig för att det INTE skulle vara bra.

Först pratade vi om min feber, skvalp, den enorma tröttheten osv. Han blev orolig. Jag berättade att jag ringt redan i ons, å då fått svaret att åka till VC. Han blev bekymrad, å tyckte inte att det var ok. 

Sen berättade han att återigen var det strålningsskada OCH INTE TUMÖR som dom tagit bort. 

BÄSTA beskedet på mycket länge. Pheeeeew. Han sa oxå att det brukar inte hända två gånger, meeeeen jag är ju lite speciell såatte.......

Därefter VÄNDE allt, glad å ledsen om vart annat. 

Han kunde inte ignorera febern, han la in mig på stört. Sen tog det fart. Har väl ALDRIG blivit så stucken som nu. Var beredd att kämpa för mitt liv. Emlade båda armarna. För nålsättning. En timme senare, försökte två olika sköterskor sätta nål, men NOOOOOO, det gick inte. Ner till röntgen, där en liten Kinaman inte tog hänsyn till min emla alls, utan hittade ett kärl på sidan, där han typ slog in en nål med hammare. Jag skreeeeek rakt ut, å han ska vara glad att han höll i mig, annars hade han fått en feting. TUR att finskan var där, hon var jättesnäll, klappade på mig å pratade hela tiden. 

Sen åkte jag in. Denna gång blev det en DT ist för MR. gick fort och låter inte alls som en MR. 

SKÖNT.

Upp på avdelningen, förbereda mig för ryggmärgsprov. Alla sa att nej då, det gör inte ont alls. 

NÄHEEEEEE inte alls. 

TREVLIG LÄKARE, stack mig TRE gånger i ryggen, utan att det kom ut en enda droppe vätska, AHMEEEEEN VA I H-VETE. Sista sticket gjorde APONT!!! Skrek rakt ut, gjorde ont ända ner i rumpan. 

Då slutade han. Ville inte gör illa mig mer, sa han. Sötis.   

Såklart hamnade jag i ett rum för tre personen. En äldre herre, en mitt emellan dam och jag. Det första som händer där är att Herren släpper värsta brakaren. Tittar på sköterskan med blicken "hjälp mig få ett eget rum snälla du". 

Känner samtidigt att måste man så måste man. 

Mats kommer tillbaka, med Agnes. Dom har med sig grejer hemifrån och mat. TgfM 

(Thank good for Mats) 

Lagom tills jag ska sova, kommer en undersköterska och ska ta infektionsprover på mig.

NOTERA DÅ ATT  jag redan tagit tre stick i ryggen, fem stick för att dom inte fick dit nålen, å nu ville dom sticka mig IGEN. 

DÅ en sköterska hade sönder venen på min vänstra arm, kände jag på mig att det skulle bli smärtsamt OM hon ville sticka i den armen, vilket hon såklart ville då det är den bästa av mina två skitdåliga stick armar. 

TUR att inte Agnes va i rummet kan jag säga, 

SATFLÄSK VA ONT DET GJORDE. tänk er att ni har ett stort sår på utsidan av kroppen, å sen kör vi in en nål i det såret, ev snurrar vi runt nålen lite oxå, så det känns liiiiiite mer. 

GIVETVIS inte för att göra illa mig, men satanONT!!! Just saying.

Högt skrik från mig, med diverse svordomar. Å då ska man veta att jag kan en del sådana. 

Kände att jag var tvungen att peppa henne lite till nästa försök i höger armen, där även nålen satt. Å då, då fixade hon det. Hon var riktigt nöjd efter det, å jag med, för det gjorde inte ont alls. 

Får nu intravenöst pc och äter samtidig den pc jag fick i mån. I morse var skvalpet bättre, men fortf 37.8. :((

Snart dax för ryggmärgsprov igen. VILL INTE. Kommer få lugnande, plänty aj hoop. 

Hade varit riktigt skönt att få vara hemma en fredag kväll. Agnes skrek på sin mamma, nästan hela vägen hem. " jag vill haaaa min mamma, snyft, snyft" DET är det värsta faktiskt.

Att lämna "svika"henne igen.

Hade fått blomsterbukett hem igår, TUR att det finns mobilkamera. Ser jätte fin ut. Tack fam Hjorth.❤️