19 februari, 2013

Läkarbesök på radiumhemmet

Känner du dig inte sjuk så blir du sjuk på Rdh. Överallt, vart du än går, står sitter så står det cancer.

Mycket info inför strålning.

Blablabla mycket biverkningar, trötthet, huvudvärk, illamående, yrsel, (ungefär som jag mått i några år då mao) pirrningar/domningar i händer och TAPPA HÅRET.

Jag tror det var då å där jag inte hörde mer.....
Tappa håret, tappa året, tappa håret, peruk, peruk, tappa håret,
Ahmeeeehn va faaaaaaan!!

Kan man inte stråla benen ist, det håret skiter jag i. Just saying.



15 kommentarer:

Anonym sa...

hår är bara hår sabina. Själv ser jag ut som en riktig trollpacka och har ingen ork att göra nått. men..bara hår....pussar och kramar i massor!
Camilla

Anonym sa...

Det är bara du som får mig att skratta i ett allvarligt inlägg om cancer....
Kram

Anonym sa...

Håret kommer åter!!! Full attack mot monstret!! /kram anette

Anonym sa...

Men du har ju köpt en så dyr och snygg mössa, så det är bara att sätta på den och kämpa på!! Å tänk på att du inte behöver fixa bikinilinjen på ett tag. Men gissa vad det kommer att växa sen när det kommer tillbaka!!! /Petra Valente

Fresia sa...

Jättetråkigt honey, verkligen.
Jag kan iofs prata med dom om de istället kan stråla benet?
Du kanske ska göra en deal m pappa? Han får inte klippa sig under samma period du är utan?


Allvarligt, jag förstår att det är jobbigt men jag tror att du så småningom inte kommer att tycka det är alltför jobbigt. Tror, men jag vet inte, att man vänjer sig så småningom.. Dessutom kommer det tillbaka.
Så jag hoppas du kan vänja dig lite med tanken iaf.

Pussa ❤

Malde sa...

Vet du, Sabina, att de som jobbar med cancerforskningen på KI och Radiumhemmet är väldigt trevliga, lyhörda och goa människor. Flera av dem jobbar även med patienterna. Har jobbat där ett tag, även om jag slutade där i början av september.

Det finns en "sårsjuksköterska" där som är rödhårig och heter Susanne. Hon är väldigt go och rar.

Det ska gå bra! Basta!

<3 Kramar <3

Sandra sa...

Tufft... Nä, Radiumhemmet låter inte som nåt lattjoställe att besöka. Men allt som kan hjälpa dig att få bort monstret är bra!

Nu kan vi bara hoppas att du slipper få alla de där biverkningarna!

Kram kram!

Anonym sa...

Okej. Nu börjar dom hurtiga kommentarerna snart att komma:) Fööööörlåt alla Sabinas vänner, men har man inte varit där går det inte att ens tänka sig hur det är. Förstår att det är av välvilja, men i bland är trösten bättre att få höra annat än:
"Håret spelar väl ingen roll...du är så fin ändå...det kommer ju tillbaka".

Det är INGEN tröst.
Det är hemskt att bli skallepär.
Det finns liksom inte ett jävla uns av hår på huvudet.
Det är inte som att raka sig och det blir lite stubb som tittar upp utan det blir som en len barnröv som ändå ska schamponeras och masseras för att hårrötterna ska få stimulans.
Och peruker finns det. Jättefina. Men jag ville inte ha min. Den var svettig och äcklig att ha på sig och jag kände mig som en stor fet lögn som gick omkring de få minuter jag testade den. Så det blev bränna-skiten-på-bål när fucking-cancerresa var över.

Ok.
Vad var det jag skulle komma till nu då?
Jo. Tips. När håret ryker är det skönt att lägga en frottehandduk på kudden när man ska sova. (Fan. Får råångest bara jag skriver om det här)
Köp sjalar. Många sjalar. Gå in på nätet och lär dig göra fina uppsättningar.
http://lookgoodfeelbetter.se/sjalknytning/
Dom har även sminkkurs som man har rätt att gå gratis och jag kan varmt rekommendera den även om man kan det där redan.(Deras goodybag gick inte av för hackor och de som höll i allt var underbara människor)

Begär att få lösögonfransar om du även kommer tappa dom.
Boka in massage om du inte har nån som kan ge dig privat. Beröring blir än mer viktig under tiden man får behandlingar.

Fan. Nu glömde jag vad jag skulle skriva.
Jo. Lägg bort glad-masken om du bär den för andras skull. De vänner som är vänner kommer stå kvar även efteråt även om du stundtals vill be dem dra åt helvete då det kan kännas som du vs dom friska.


Sen ska jag bara berätta för dig att jag grät av glädje när håren på benen började växa igen och när ögonbrynen kom tänkte jag att jag ska ALDRIG noppa och raka å allt det där igen.
Det gör jag nu så klart!:) Men jag är TACKSAM på ett helt annat sätt.

Jobbigast var kanske att när håret kom tillbaka på huvudet så ansågs det bäst att ta bort det igen efter fyra veckor då det första är som bebishår.

MEN jävlar vilket hår jag fick! Och jag har inte EN EN ENDA DAG sen dess klagat på nån bad-hair-day. Det är underbart vackert och jag är så stolt! Och när det väl började komma tillbaka växte det fort som fan... en lite mörkare färg och först var det lockigt som tusan!

Nåja.
Nu är det din tur att gå igenom allt det här. Jag kommer inte att lova att jag ska stötta dig genom resan, för än är det alldeles för nära min egen och jag måste försöka komma på fötter igen pga det jag varit igenom och är. Men jag finns här och jag ska göra mitt bästa för att hjälpa dig.

Men sen är det upp till bevis för dina vänner på hemmaplan att stå kvar. Det gjorde inte alla mina.
I nöden prövas vännen...
(Nu lät jag allt bra bitterfittig:))

En varm varm kram från en cyberspacesyster ♥
En dag i taget, Sabina.
♥♥♥

Anonym sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Carinas Foton sa...

Vackra tankar och kramar till dig och din cyberspacesyster, ni behöver dom.
Många varma kramar och jag kan verkligen inte tänka mig hur det känns att komma in på radiumhemmet, men behöver du sällskap dig så ställer jag mig i kö för att hålla dig sällskap (om man får) allt för att göra din liv lite lättare.
<3 Kram / Carina

Carina B F sa...

Finaste du <3
Du finns ofta i mina tankar, och jag har så svårt att förstå hur ens liv kan kastas omkull på det sett som erat gjort.
Det är så ruggigt orättvist.....
Jag önskar att det fanns något jag kunde göra för att underlätta för er...
Åh du jag tror inte stråla benet ger den effect som är tänkt ;)

Styrkekramar i massor finaste du <3

Kramkramkramkramkramkramkramkram

Mon sa...

Oj, nu har visst slutat få mail när du gör inlägg, skumt.. Och så läser jag allt du skrivit.
WTF lixom... Jag håller med dig om att den kan försvinna nu.
Jag ska hålla alla tummar & tår för dig hela vägen. Du är stark & har massor av härliga personer runt dig som kommer stötta & allt det där..

Kommer va jobbigt med håret såklart, man är ju bara tjej & lite fåfäng! MEN, det kommer tillbaks... En dag så!

Ta hand om dig nu & låt andra göra det oxå!

Massor med kramar & pussar till dig & familjen!

Birgitta sa...

Hej Sabina. Jag har hittat hit tack vare vår gemensamma vän Camilla Nord (Jag kallar mig för Chessie när jag skriver i hennes blogg). Jag är väldigt väldigt ledsen för din skull. Det är förjävligt detta. Tyvärr går det inte att hoppa av tåget. Du måste göra hela resan.

Strålbehandlingen tyckte jag själv inte var nån fara. Svåraste var att ligga still. Värre var det med cellgifterna. Det gick hyfsat det med. Mediciner mot illamående finns så jag mådde själv inte illa en minut faktiskt. Men de förstör så mycket i kroppen, och man blir svag och trött och eländig. Vilket du antagligen redan är.

Att tappa håret är okey det med tyckte jag. Det växer ju ut igen. För ett år sen började mitt hår växa och idag har jag en hyfsad kalufs. Så hyfsad att jag faktiskt igår tonade det och fick bort lite grå hår.

Själv slutade jag använda peruken efter en månad. Det var för varm tyckte jag. Jag använde sjalett och mössa. Och så fryser man om den kala skallen. Begriper inte hur vissa män rakar bort allt hår, det är ju kallt ju!

Jag vill gärna följa dig på din resa, om jag får. Är också väldigt ledsen för din skull. Du är alldeles för ung för detta. Tyvärr känner jag flera unga som fått både cancertumörer i huvudet och cancer nån annanstans. Begriper inte vad det beror på. Var det så förr?

Sköt nu om dig så gott du kan. Var inte rädd, ta en dag i taget. Och gläds åt de dagar du faktiskt mår riktigt bra. Jag har gått igenom skiten och kom ut på andra sidan, och det ska du också göra.

Varm varm kram
Birgitta (alias Chessie)

Sabina sa...

Tack för alla kommentarer.
Välkommen Birgitta/Chessie och tack för att du delar med dig.

Kraaaaaaaaam till er alla

Veronica sa...

DU e så underbart roligt mitt i allt "tråk".
Tack för din fina sida =-()